Äldre par på en bänk

Livets slutskede

I vår kultur är det inte vanligt att man öppet visar sin sorg eller att man talar om döden. Men döden kommer ingen av oss undan. Döendet och döden ställer samma krav på en insiktsfull etik som livets början. Att visa hänsyn och vördnad inför döden och inför den döda kroppen är en förlängning av respekten för en människas integritet. Det är en skyldighet vi har mot de döda och de nu levande. Ingen ska under sin tid i livet behöva oroa sig för att kroppen efter döden ska bli ringaktad eller kränkt. Att visa hänsyn och vördnad är också ett sätt att visa respekt för de efterlevandes känslor.

Från 1988 har vi i Sverige en lag om kriterier för bestämmande av människans död. I lagen konstateras att döden inträder när hjärnan är totalt utslocknad. Kännetecken på detta är antingen att andningen och hjärtverksamheten varaktigt har upphört eller att upprepade undersökningar har visat att det föreligger en total och oåterkallelig förlust av hjärnfunktionerna (total hjärninfarkt).

Lagen tar inte ställning till döden som existentiellt begrepp eller till vad som händer efter döden. Den anger vilka kriterier som krävs för att konstatera att döden har inträtt. Detta har dock betydelse för vilka insatser sjukvården kan vidta, som exempelvis att inleda intensivvård på en döende patient för att underlätta organdonation. (Text från Etik – en introduktion, SMER 2008)