Fyra månaders baby

Assisterad befruktning

Assisterad befruktning är ett samlingsnamn för befruktningsmetoder som utförs delvis utanför kroppen. De två huvudsakliga typerna av assisterad befruktning är insemination, där spermier hanteras utanför kroppen, och in vitro-fertilisering (IVF), där både spermier och ägg hanteras utanför kroppen.

Insemination

Vid insemination placeras spermier i kvinnans vagina med hjälp av en spruta, alternativt förs de in i livmodern med hjälp av en kateter.  Man kan använda spermier från kvinnans partner eller donerade spermier. Spermierna kan vara färska eller nedfrysta och upptinade. För att en befruktning ska äga rum är det viktigt att kvinnan har ägglossning vid tidpunkten för inseminationen, vilket kan kontrolleras med ägglossningstest, ultraljud eller blodprov. Ibland kombineras insemination med hormonstimulering för att framkalla ägglossning hos kvinnan.

IVF

Vid in vitro-fertilisering (IVF, provrörsbefruktning) sammanförs ägg och spermier i ett laboratorium där befruktningen sker. En behandlingscykel för IVF utgörs vanligtvis av hormonstimulering, ägguttagning, befruktning och äggåterföring.

Det första barnet som kom till genom provrörsbefruktning föddes 1978 i Storbritannien, och det första barnet i Sverige föddes 1982. Sedan dess har denna metod blivit allt vanligare runtom i världen, parallellt med att en omfattande teknikutveckling skett på området. Cirka 3 % av alla nyfödda barn som föds i Sverige har blivit till med hjälp av IVF.

Olika varianter av tekniken har även utvecklats, till exempel intracytoplasmisk spermieeinjektion (ICSI). Vid ICSI förs en enda spermie in i ägget med hjälp av en fin injektionsnål. Denna teknik kan i vissa fall fungera bättre än vanlig IVF.

Donerade ägg och spermier

I Sverige är det tillåtet att använda donerade spermier eller donerade obefruktade ägg vid IVF. Donerade spermier kan även användas vid insemination. Vid användning av donerade ägg eller spermier kommer det blivande barnet endast att ha genetiskt släktskap med en av föräldrarna.

Paret som ska ta emot donerade spermier eller ägg måste dels gå igenom en medicinsk bedömning, dels en psykologisk och social bedömning. Syftet med undersökningarna är att bedöma om de är lämpliga som föräldrar, eftersom befruktning med donerade könsceller endast får äga rum om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden. Även donatorerna går igenom en medicinsk och psykologisk bedömning innan de blir godkända som ägg- och spermiedonatorer.

En princip som är viktig i Sverige är att barn som kommit till genom donation ska ha rätt till information om sitt ursprung. Därför sparas uppgifter om spermie- eller äggdonatorns identitet i en särskild journal som barnen har rätt att ta del av när de uppnått tillräcklig mognad. Om någon har anledning att anta att han eller hon kommit till genom assisterad befruktning med donerade ägg eller spermier, har personen rätt att efter begäran till socialnämnden få hjälp att ta reda på om det finns några uppgifter antecknade i en särskild journal.

Surrogatmoderskap

Surrogatmoderskap innebär att en kvinna bär och föder ett barn med den uttalade avsikten att lämna över barnet till någon annan så snart barnet är fött. Den kvinnan brukar kallas för surrogatmoder. De som anlitar en surrogatmoder brukar kallas för de avsedda eller tilltänkta föräldrarna.  Det är de som registreras som barnets föräldrar och som sedan uppfostrar barnet.

Vid surrogatmoderskap kan man använda parets egna könsceller (ägg och/eller spermier) eller könsceller från någon annan än de blivande föräldrarna. Surrogatmoderskap är emellertid inte tillåtet i Sverige.

Etiska frågor kring assisterad befruktning

De senaste årtiondena har reproduktionsteknologin utvecklats i en snabb takt och en rad metoder finns att tillgå för de som lider av ofrivillig barnlöshet. En del av dessa metoder är tillåtna och erbjuds i Sverige idag, andra finns bara utomlands. Det leder till att vissa söker sig till fertilitetskliniker i andra länder för att få behandling.

Ibland framförs önskemål om att vissa av de metoder som inte tillåts i Sverige idag ska bli tillåtna, t ex surrogatmoderskap och donation av befruktade ägg (embryon). Innan nya metoder tillåts är det dock viktigt att analysera konsekvenserna ur ett etiskt perspektiv.

Olika metoder (tillåtna och otillåtna) inom assisterad befruktning ger upphov till olika etiska frågeställningar, exempelvis:

  • Hur långt bör man gå för att möjliggöra att få barn med medicinsk hjälp? Bör alla metoder tillåtas? Förutom de medicinska riskerna, finns det en risk för en teknifiering av människosynen?
  • Vilka bör få tillgång till metoderna? Spelar det någon roll vilka skäl man har för att använda sig av assisterad befruktning? Är det ok att erbjuda vissa metoder även till dem som kan få barn på vanligt sätt? Är det en rättighet att bli förälder?
  • Vilka risker finns för barn som kommer till genom assisterad befruktning? Vilka psykologiska och sociala effekter finns på de barn som blivit till genom donation av spermier och ägg eller genom surrogatmoderskap? Kan man säkerställa att barn får reda på sitt ursprung och hur påverkar det barnen?
  • Hur viktigt är det med genetiska samband mellan föräldrar och barn? Ur barnets, föräldrarnas eller samhällets perspektiv?
  • Är det acceptabelt att använda någon annans kropp för att skaffa egna barn som vid surrogatmoderskap? Hur påverkas surrogatmodern och synen på kvinnan av det? Finns det en risk att kvinnor och barn kan komma att betraktas som handelsvaror?
  • Vilka åldersgränser bör gälla för kvinnor och män vid assisterad befruktning? Är det ok att frysa sina ägg när man är ung för att använda dem till IVF när man är äldre? Hur påverkas barnen av att växa upp med gamla föräldrar?
  • Är det rimligt att lägga ned mycket resurser på olika former av assisterad befruktning när det finns föräldralösa barn som behöver tas om hand i världen?