Remissvar avseende betänkandet Pris, tillgång och service – fortsatt utveckling av läkemedels- och apoteksmarkanden (SOU 2012:75)

Remissvar läkemedel SOU 2012 75 från Smer slutgiltig (pdf 84 KB)

2013-02-25

Socialdepartementet

103 33 Stockholm

Dnr 38/12

Remissvar ang. betänkandet Pris, tillgång och service – fortsatt utveckling av läkemedels- och apoteksmarkanden SOU 2012:75

Statens medicinsk-etiska råd (Smer) har beretts tillfälle att yttra sig över ovan nämnda förslag och lämnar härmed sina synpunkter.

Sammanfattning

  • Utredningen har tydliga begränsningar genom att frågorna om läkemedelssubventioner behandlats ur ett snävt kostnadseffektivitetsperspektiv. Visserligen är kostnadseffektivitetsprincipen viktig, men andra prioriteringsprinciper – människovärdesprincipen och behovs- och solidaritetsprincipen – måste beaktas i större utsträckning än utredningen gjort. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets, (TLV:s) uppdrag bör ses över så att det tydligare än idag framgår att myndigheten även ska ta hänsyn till andra etiska prioriteringsprinciper än kostnadseffektivitetsprincipen.
  • Smer föreslår att det i bedömningarna inför beslut om läkemedelssubvention ingår en särskild etisk bedömning där man lägger stor vikt vid eventuella negativa effekter för vissa befolkningsgrupper, t.ex. äldre och funktionshindrade.
  • I det kommande särskilda betänkandet om särläkemedel är det av särskild vikt att de etiska aspekterna beaktas.
  • Utredningens förslag om ökade möjligheter för Läkemedelsverket att ta fram uppgifter över tillgänglighet är välmotiverat men klart otillräckligt. I en kommande proposition bör man se över om de tillsynsinstrument Läkemedelsverket idag förfogar över är tillräckliga. Om inte, bör de kompletteras så att tillsynen kan skärpas.
  • Tillgången till läkemedel och apotek i glesbygd är en rättvisefråga. Smer saknar analys och förslag som säkrar glesbygdsbefolkningens långsiktiga tillgång till läkemedel.
  • Reformen med generiskt utbyte har sparat mycket stora summor, som har kunnat frigöras för andra insatser inom hälso- och sjukvården. Ur detta perspektiv kan den alltså sägas ha varit framgångsrik även ur etisk synpunkt. Reformen har dock inneburit ökad risk för förväxlingar och dubbelmedicinering.  Smer efterlyser mer kraftfulla insatser än de som utredningen föreslår för att öka patienternas trygghet och minska risken för medicineringsfel.

 

Allmänt

Utredningen har gjort en omfattande bakgrundsbeskrivning och analys. Många av de frågor som avhandlas ligger utanför Smers kompetensområde att bedöma. Smers remissvar är därför avgränsat till medicin-etiska aspekter.

Smer finner att utredningen har tydliga begränsningar genom att frågorna om läkemedelssubventioner behandlats ur ett snävt kostnadseffektivitetsperspektiv och att andra etiska perspektiv inte beaktats tillräckligt. Alla etiska värden kan inte åsättas ett pris.

Särskilda synpunkter

10.2 Subventions- och prisbeslut

En huvudslutsats i betänkandet är att subventions- och prisbeslut fortsatt bör … ”baseras på bedömning av kostnadseffektivitet.”

Smer vill betona att den prioriteringsplattform som togs fram av Prioriteringsutredningen (Vårdens svåra val, SOU 1995:5) och som 1997 antogs av riksdagen (Regeringens proposition 1996/97:60) bygger på tre etiska grundprinciper:

  • Människovärdesprincipen: Alla har lika värde, samma rätt att få sina rättigheter respekterade, och ingen är i detta avseende förmer än någon annan.
  • Behovs- och solidaritetsprincipen: Den som har störst hälso- och livskvalitetsrelaterade behov ska komma i första hand.
  • Kostnadseffektivitetsprincipen: Ingen har behov av något som inte har effekt. Därför ska en rimlig relation mellan kostnad och effekt eftersträvas.

Ett centralt tema i Prioriteringsutredningens förslag var att prioriteringar i hälso- och sjukvården ska vara öppna.  Detta innebär att de ska vara resultatet av medvetna val och att grunderna liksom konsekvenserna ska vara kända. Grunderna, konsekvensanalyserna och besluten ska vara tillgängliga för alla.

I betänkandets bakgrundsavsnitt beskrivs kostnadseffektivitetsprincipen omsorgsfullt. Att den idag tillämpas i Sverige bidrar till den öppenhet som lagstiftningen talar om.

Smer vill påpeka att de båda andra etiska prioriteringsprinciperna nämns synnerligen kortfattat i betänkandet (t.ex. tre rader om behovs- och solidaritetsprincipen. s. 238) och att det är en svår brist att man i så liten utsträckning tagit hänsyn till dem.

I riksdagsbeslutet 1997 beskrevs den tyngd respektive prioriteringsprincip ska ha. Grundläggande är människovärdesprincipen. Behovs/solidaritetsprincipen väger tyngre än kostnadseffektivitetsprincipen. De etiska dilemman detta ställningstagande innebär diskuteras oftast inte alls i betänkandet. Ett tydligt undantag gäller avsnittet om särläkemedel.

10.5 Ny prissättningsmodell

Kostnadseffektivitet är en viktig etisk prioriteringsprincip, men inte sällan kommer den i konflikt med andra prioriteringsprinciper. I de nuvarande TLV-beräkningarna, beräknas de totala samhällskostnaderna/vinsterna, något som också den nya modellen förutsätter. Här är kvalitetsjusterade levnadsår (QALYs) och indirekta kostnader som produktionsförluster, sjukpenning, sjukersättning och aktivitetsersättning viktiga komponenter. Konsekvenserna är att läkemedel avsedda för äldre eller personer med funktionsnedsättning riskerar att få en mindre gynnsam kostnadsprofil ur samhällelig synpunkt. Omvänt kan läkemedel som används framför allt av personer som är yrkesverksamma att komma ut särskilt gynnsamt i samhällsekonomiska kalkyler. Detta kommer i konflikt med både människovärdesprincipen och behovs/solidaritetsprincipen.

Det förtjänas att påpeka att National Institute for Health and Clinical Excellence som bl. a. utvärderar nya läkemedel i England och Wales, hitintills beslutat att inte inkludera vissa indirekta kostnader (produktionsbortfall).

Mot denna bakgrund föreslår Smer att det i bedömningar inför beslut om läkemedelssubvention ingår en särskild etisk bedömning där man lägger stor vikt vid eventuella negativa effekter för vissa befolkningsgrupper, t.ex. äldre och funktionshindrade.  TLV:s uppdrag bör ses över så att det tydligare än idag framgår att myndigheten vid sina bedömningar ska ge större tyngd till människovärdesprincipen och behovs- och solidaritetsprincipen vid sidan om kostnadseffektivitet.

10.8 Särläkemedel

Särläkemedel gäller mindre vanliga sjukdomar som ofta är allvarliga med stort lidande och ibland hög risk för död om de lämnas obehandlade. Eftersom särläkemedel används vid ett snabbt ökande antal sjukdomar kommer antalet patienter som kan behandlas att totalt sett bli betydande.

Utredningen har via Prioriteringscentrum i Linköping tagit fram ett bakgrundsmaterial och beslutsunderlag (bilaga 4). I bilagan diskuteras många av de svåra överväganden när det gäller subventioner av läkemedel som är mycket dyra och används av ett begränsat antal personer med mycket svåra sjukdomar. Skulle kostnadseffektivitetsprincipen tillämpas rakt av, skulle dessa patienter inte få tillgång till de många nya läkemedel som nu utvecklas, särskilt som den vetenskapliga dokumentationen ofta är av sämre kvalitet än för läkemedel avsedda för större patientgrupper. Det finns också en uppenbar risk att forskningen kring nya angelägna särläkemedel hämmas.

I materialet från Prioriteringscentrum diskuteras hur man kan omsätta andra faktorer, som värdet av att leva i ett barmhärtigt samhälle, i ekonomiska termer. Smer menar att utredningens ensidiga fokus på kostnadseffektivitet skymmer det faktum att människovärdes- och behovs/solidaritetsprinciperna ska ha större tyngd än kostnadseffektiviteten när prioriteringar görs. Att omsätta alla etiska värden i ekonomiska termer kan visserligen förenkla beslutsfattandet men det innebär uppenbara risker att man tappar viktiga etiska dimensioner.

Som framhålls i avsnitt 7.5 i betänkandet väger en traditionell tillämpning av kostnadseffektivitetsprincipen inte in samhälleliga värderingar som påverkar betalningsviljan för helt nya behandlingar för tidigare icke-behandlingsbara och livshotande sjukdomar (s. 305) och det tycks som om det hos allmänheten kan finnas stöd för att patienter med sällsynta sjukdomar har rätt till likvärdig vård, även om kostnaderna är höga (s. 307).

Utredningen avser att komplettera med ett särskilt betänkande om särläkemedel. Smer föreslår att man då i högre utsträckning än vad som nu framgår av avsnitt 10.8, tar hänsyn till den mycket genomarbetade etiska analys som finns i bilaga 4, avsnitt 6.

12 Överväganden och förslag gällande leverans och tillhandahållande på apotek.

Tillgänglighet till läkemedel är, som utredningen framhåller, inte bara en fråga om service. Ur etisk synpunkt är patientsäkerhet och rättvisa långt viktigare.

Ur patientsäkerhetssynpunkt finns det uppenbara skäl för att behålla den 24-timmarsregel som idag gäller för tillgång till receptbelagda läkemedel (avsnitt 12.4). Av beskrivningarna i betänkandet framgår en tydlig diskrepans mellan, å ena sidan, uppfattningar bland apotekspersonal och läkemedelskonsumenter (som anger ökande tillgänglighetsproblem) och å andra sidan tillsynsmyndigheten Läkemedelsverket (som inte gjort någon anmärkning hos apoteken beträffande tillgängligheten och inte har någon statistik på området). Utredningens förslag om ökade möjligheter för Läkemedelsverket att ta fram uppgifter över tillgänglighet (avsnitt 12.6) är välmotiverat men klart otillräckligt. I en kommande proposition bör man se över om de tillsynsinstrument Läkemedelsverket idag har till sitt förfogande är tillräckliga. Om inte, bör de kompletteras så att tillsynen blir skarpare.

Ur etisk synpunkt kan inte stora regionala skillnader i hälso- och sjukvården godtas. Tillgången till läkemedel och apotek i glesbygden är en rättvisefråga. I bakgrundsbeskrivningarna nämns sporadiskt de särskilda problemen kring apoteken i glesbygden (t ex Riksrevisionens granskning, avsnitt 492). Smer saknar analys och förslag som säkrar glesbygdsbefolkningens tillgång till läkemedel när den nuvarande 3-åriga avtalsperioden med Apoteket AB (och vissa andra aktörer) som ska säkra apotekstäckningen i glesbygd löper ut. Denna brist bör åtgärdas i en kommande proposition.

 

14.5 Generisk förskrivning

Utredningen visar att reformen med generiskt utbyte har sparat mycket stora summor, beräknade till 8 miljarder. De insparade medlen har kunnat frigöras för andra insatser inom hälso- och sjukvården och reformen kan alltså sägas ha varit framgångsrik också ur etisk synpunkt.

Generiskt utbyte kan dock vara förenat med ökade risker för patienten. Många patienter, särskilt de med nedsatta kognitiva funktioner, får svårt att hålla reda på sina mediciner när det skiljer så mycket i fråga om utseende på förpackningar och tabletter/kapslar.

För att förbättra patientsäkerheten föreslår utredningen förbättrad information till patienter vars läkemedel byts ut (14.5.7). Utredningen föreslår även att utbytestiden förlängs från en till två månader. För patienter med kroniska sjukdomar (med uttag c:a var tredje månad) kommer detta inte att innebära någon förbättring  – risken för förväxlingar och dubbelmedicinering kvarstår oförändrad.  Smer efterlyser mer kraftfulla insatser för att öka patienternas trygghet och minska risken för medicineringsfel. Vilka insatser som vore mest ändamålsenliga ur ett patientsäkerhetsperspektiv är inte självklart.

Detta remissvar behandlades vid rådets ordinarie sammanträde den 31/1 2013, och beslut har därefter fattats per capsulam efter justering. I beslutet har deltagit ledamöterna Kjell Asplund (ordförande), Chatrine Pålsson Ahlgren, Helena Bouveng, Sven-Olov Edvinsson, Anders Henriksson, Elina Linna, Barbro Westerholm och Anders Åkesson. I beredningen av ärendet deltog även Lars Berge-Kleber, Emil Bergschöld, Marianne Granath, Göran Hermerén, Ingemar Engström, Åsa Nilsonne, Sineva Ribeiro, Nils-Eric Sahlin, Lovisa Strömberg och Elisabet Wennlund, samtliga sakkunniga i rådet.

För rådet,

Kjell Asplund

Ordförande