Pressmeddelande från Statens medicinsk-etiska råd, Smer
2017-11-20
På båda sidor i den svenska debatten om dödshjälp finns argument som har stöd i fakta och andra där stöd saknas eller där fakta talar emot argumenten. Det framkommer i en ny rapport som Statens medicinsk-etiska råd, Smer, presenterar i dag.
Dödshjälp är i dag lagligt i ett drygt tiotal länder och delstater runtom i världen. På många andra håll diskuteras lagförslag om att införa dödshjälp. Även i Sverige har det under lång tid pågått en debatt om dödshjälp bör bli tillåtet eller fortsätta vara förbjudet.
Statens medicinsk-etiska råd, Smer, har i en rapport som publiceras i dag granskat några av de vanligaste faktaargumenten för och mot dödshjälp i den svenska debatten. Syftet är att bidra till en mer fördjupad debatt kring dödshjälp.
– Det finns väldigt många påståenden i dödshjälpsdebatten som man faktiskt kan testa gentemot de fakta som finns i den vetenskapliga litteraturen. Med rapporten vill vi lägga grunden för en gemensam kunskapsbas för den fortsatta debatten om dödshjälp, säger Kjell Asplund, ordförande för Smer.
Rapporten är en bred inventering av kunskapsläget kring dödshjälp, med tonvikt på forskning och statistik från de länder där dödshjälp tillämpas. Tyngdpunkten ligger på Oregonmodellen, den modell för dödshjälp som tillämpas i flera amerikanska delstater och som medger så kallat assisterat döende* till patienter med högst sex månader kvar att leva.
– Oregonmodellen är den modell som på senare tid diskuterats mest i den svenska debatten. Det är också en modell som det bedrivits mycket forskning kring, ända sedan den infördes 1997, säger Kjell Asplund.
Smers genomgång visar att det på båda sidor i debatten finns argument som har stöd i fakta och argument som fakta talar mot. De faktauppgifter som finns talar exempelvis mot att dödshjälp skulle ha en negativ påverkan på den palliativa vårdens utbyggnad. Uppgifter från Oregon och Washington talar också mot att sårbara grupper skulle vara överrepresenterade bland de patienter som avlider genom assisterat döende med avseende på kön, ålder, ras, utbildning eller ekonomi. Däremot finns det stöd för att patienter med depression kan vara överrepresenterade.
När det gäller argumentet att dödshjälp skulle kunna fungera som ett ”sista halmstrå” vid svåra symtom som inte kan kontrolleras med sedvanliga palliativa metoder, visar forskning att svårkontrollerade symtom är ett underordnat motiv för patienterna i Oregon. De vanligaste motiven handlar i stället om fruktan för att förlora värdighet och oberoende och få en oacceptabelt låg livskvalitet i livets slutfas.
– En annan sak som framkommer i rapporten är att det skiljer mycket mellan de olika modellerna för dödshjälp. I Belgien och Nederländerna, där eutanasi* är tillåtet och där grundkravet inte är att man har en dödlig sjukdom utan att man har ett outhärdligt lidande, är dödshjälp uppemot tio gånger så vanligt som i Oregon. Det är också tydliga skillnader när det gäller vilka sjukdomar patienterna lider av, säger Kjell Asplund.
Smers rapport innehåller inga ställningstaganden i frågan om dödshjälp bör tillåtas eller inte. Smer kommer att fortsätta att analysera frågan och överväga hur rådet kan bidra till den fortsatta debatten kring dödshjälp.
För kommentarer kontakta:
Kjell Asplund, ordförande i Smer
Tel: 070-573 22 81
Läs rapporten: Dödshjälp. En kunskapssammanställning.
* Dödshjälp kan definieras som insatser i vården som ges efter ett uttryckligt önskemål från patienten och där avsikten är att insatsen ska orsaka patientens död. Eutanasi är dödshjälp som sker genom att patientens läkare utför den handling som leder till patientens död. Assisterat döende är dödshjälp där patienten själv utför den avgörande handlingen, vanligtvis genom att inta en dödlig dos läkemedel som skrivits ut av läkare.