Nils-Eric Sahlin, professor i medicinsk etik vid Lunds universitet och sakkunnig i Smer hälsade välkomna till seminariet. Han inledde med att bl.a. ställa frågan om vi kommer stå ut med ett långt liv och vilka värden vi då kommer sträva efter.
Lars Sandman, professor i hälso- och sjukvårdsetik vid Linköpings universitet, menade att något som har avgörande betydelse för frågan om vi vill ha evigt liv är om vi har möjlighet att avsluta livet. En annan viktig distinktion som han ville lyfta fram är om man diskuterar frågan ur ett individ- eller samhällsperspektiv. Han menade att ur ett individuellt perspektiv finns många fördelar med ett långt liv medan samhälleligt kan flera nackdelar och problem urskiljas. En fråga som han ansåg vara viktig är användningen av samhällets resurser.
Barbro Westerholm, riksdagsledamot och ledamot i Smer, reflekterade över att för att ha ett meningsfullt liv är det viktigt att känna sig behövd i olika sammanhang. Här borde samhället se alla människor som resurser som kan användas utifrån sina individuella förutsättningar. Hon lyfte också fram vikten av att ha ett socialt nätverk omkring sig, men konstaterade att detta blir allt svårare med åldern. Hon menade att en viktig faktor för att känna meningsfullhet är att man fortsätter att vara nyfiken på livet. Hon ansåg också att om man ska leva så länge som kanske 150 år bör man ha rätt att själv välja när man vill avsluta sitt liv.
Fredrik Ståhl, professor i medicinsk vetenskap med inriktning mot genetik vid Högskolan i Borås, berättade om varför vi åldras och att vi idag lever i en för människan helt onaturlig värld. Från 65-års ålder ökar sjukdomstillstånden och den gemensamma faktorn är åldrandet. Han menade att i stället för att bota t.ex. cancer måste man komma åt de underliggande mekanismerna som styr åldrandet. Ett sätt att säkra ett längre liv menade Fredrik var att dra ner på sitt kaloriintag. Man har nämligen upptäckt att cellerna mår bättre i en svältsituation och att ett visst minskat kaloriintag kan leda till ett längre liv.
Ing-Marie Wieselgren, specialist i psykiatri och projektchef vid SKL, framhöll att vi måste försona oss med vår livslängd oavsett om vi lever kortare eller längre liv. Om kroppen blir gammal måste även själen kunna bli det, annars är ett längre liv inget värt menade hon. Hon ansåg att viktiga frågor i detta avseende är hur man får livet att bli meningsfullt och hur man bevarar hjärnan att också hänga med.
Se filminspelningen från samtalet.