Jonas Ludvigsson, Hanna Angerud, moderatorn Kjell Asplund, Ursula Flatters och Dan Larhammar samtalar i soffan på Creperie och Logi.

Smers etiksamtal i Almedalen: Alternativ medicin – alternativ etik?

Ska komplementär och alternativ medicin (Kam) bedömas utifrån en särskild etisk måttstock? Frågan har aktualiserats av att en ny utredning föreslagit förändrade villkor för Kam och diskuterades vid ett frukostsamtal i Almedalen i Smers regi.

Ursula Flatters, allmänläkare vid Vidarkliniken, avvisade med hänvisning till samtalets rubrik tanken på att det skulle finnas någon alternativ etik för Kam. Däremot, menade hon, finns det en skillnad i människosyn, där modern vetenskap bygger på en biologisk och mekanistisk människosyn där själen i grunden inte finns.

– En etik baseras på en människosyn, och det skulle vara intressant att diskutera konsekvenserna för etiken av en mekanistisk människosyn. För mig är det viktigaste självet, människans individualitet. Det är självklart att kropp och själ är en helhet – de går inte att dela och människan kan aldrig vara ett objekt.

Dan Larhammar, professor i molekylär cellbiologi och preses vid Kungliga vetenskapsakademien, menade att en viktig etisk fråga i relation till Kam är om utövarna har fog för sina påståenden och tillräcklig kompetens för att bedöma patienternas tillstånd.

– Jag har talat med många företrädare för akupunktur och homeopati och blivit förbluffad av det ointresse som finns hos utövarna av att ta del av den senaste forskningen.

Hanna Angerud, ordförande för Akupunkturförbundet, menade att det finns en gemensam etisk grund oavsett om man tillämpar Kam eller traditionell medicin och det är att man vill hjälpa patienten.

– Sedan finns olika skäl som gör att vi hittar olika vägar. Men grunden i det vi gör är att hitta glädjen över att någon blir bättre.

Moderatorn Kjell Asplund, som lett Kam-utredningen och tidigare var ordförande i Smer, framhöll att en grundläggande etisk konfliktdimension i utredningens arbete har varit mellan självbestämmandet å ena sidan och skyddsvärdet för sårbara grupper å andra sidan. I betänkandet har man föreslagit att det oavsett allvarlighetsgrad på sjukdomen inte ska vara tillåtet att behandla barn under 15 år. Enbart symtominriktad behandling ska dock vara tillåten. Denna begräsning ifrågasattes av Ursula Flatters.

– Gärna påföljder om man förhindrar vård för patienter med allvarliga sjukdomar, men jag tycker det är helt fel att förbjuda behandling av barn med alternativa metoder. Men det viktiga är att det i så fall utförs av sjukvårdspersonal med tilläggsutbildning eller i samarbete med Kam-terapeuter.

Hanna Angerud menade att ett dilemma när man talar om Kam är att man klumpar ihop allt som ett och samma.

– Det är stor skillnad mellan de olika verksamheterna. Det finns det som inte känns seriöst, men det finns det också inom konventionell vård.

Kjell Asplund tog upp tråden och undrade om det finns ”ful-Kam” och ”fin-Kam”. Han konstaterade att det finns metoder som är kontroversiella även bland många Kam-utövare, exempelvis healing och kristallterapi. Både Hanna Angerud och Ursula Flatters skrev under på att det finns oseriösa metoder, men ville inte peka ut några direkt.

– Jag tycker vi har identifierat en intressant skillnad mellan alternativ och evidensbaserad medicin och det är att man inte vill kritisera någon annan, medan vi inom den evidensbaserade medicinen hela tiden utrangerar metoder som inte håller måttet, kommenterade Dan Larhammar.

Jonas Ludvigsson, forskare vid Karolinska Institutet och barnläkare vid Örebro universitetssjukhus, berättade att han med åren ändrat sin syn på Kam och i dag har lättare att acceptera att man inte alltid kan förklara effekten, så länge det finns en påvisad effekt.

– Men alla behandlingar ska prövas genom studier och visa att de har effekt, annars är det snudd på oetiskt att använda dem.

När det gäller kravet på evidens menade Ursula Flatters att det är oseriöst att man ska förklara sin metod med en vetenskaplig metodik som bygger på den ”reduktionistiska” människosyn som präglar traditionell medicin. En fråga som ställdes från publiken var hur man skulle kunna utveckla metoder för studiedesign som är anpassade för de mer individanpassade behandlingsformer som förekommer inom Kam. Både Dan Larhammar och Jonas Ludvigsson menade dock att de traditionella studiemodeller som används även kan användas för att pröva alternativa metoder, inklusive sådana som har en hög grad av individanpassning.

På frågan om det finns något som traditionell medicin kan lära sig av Kam svarade Jonas Ludvigsson att det finns två saker inom alternativmedicin som man inom västerländsk medicin kan ta till sig.

– Det ena är patientmötet, där alternativmedicinen har mycket att lära oss. Det andra är att individualisera vården. Det gör vi redan idag, men där kan vi komma längre.

Hanna Angerud lyfte att man i många sammanhang, inte minst under den pågående Almedalsveckan, talar om att vi måste bli bättre på förebyggande medicin för att klara framtidens utmaningar inom hälso- och sjukvården.

– Integrativ medicin har stora förutsättningar att vara en del i det om vi får chansen. Men det behövs mer forskning, allt kan inte appliceras rakt av.

En deltagare i publiken menade att utvecklingen går mot att fler och fler Kam-metoder idag integreras i den traditionella vården. En föregångare är cancervården, där man tagit fram riktlinjer för evidensgradering av komplementära metoder.

– Jag tror att de extrema lägena vi har i debatten idag kommer att bli historia så småningom.

Se webbfilm från seminariet.