Krönikan: Vad är (o)naturligt?

Många av dagens medicinska tekniker att hjälpa barnlösa skiljer sig onekligen från det ”naturliga” sättet som barn kommer till på. De skulle kunna betecknas som onaturliga. Blir de därför mer etisk tveksamma?

När ny teknologi diskuteras, inte minst inom hälso- och sjukvården, dyker det ofta upp argument kring vad som är naturligt och inte. Det gäller minsann inte bara assisterad befruktning. Också när det gäller så skilda ämnen som stamceller, djup hjärnstimulering, transplantationer och läkemedelsbehandling vid ADHD dyker argumenten kring det (o)naturliga upp.

Smers brittiska systerorganisation Nuffield Council on Bioethics har kommit med en liten skrift där man analyserar vad folk menar när de uppfattar något som onaturligt.  Det är ett ovanligt dokument för att komma från ett nationellt etiskt råd. Den som är svag för poesi får sitt. Den som har böjelse för systematik får också sitt – man har funnit fem kategorier av argument kring det (o)naturliga.  Nuffield Council håller sig på ett mycket allmänt bioetiskt plan. För att anpassa till medicinsk-etiska sammanhang har jag kompletterat britternas fem kategorier med några få egna medicinska exempel.

Den första kategorin av argument kring det naturliga åberopar Naturens eller Moder Jords klokskap. Naturen själv hanterar utvecklingen bäst. Att då gripa in med olika typer av tekniska metoder är riskabelt, mest för att de möjliga långsiktiga skadorna inte kan överblickas. När det gäller t ex genmodifierade grödor eller djur vet vi alltför litet för att ta risken att manipulera naturen, menar man. Liknande argument har framförts mot nya tekniker inom sjukvården, t ex användandet av nanoteknik. Hit skulle man kanske också kunna räkna diskussionen kring hur it-tekniken stör det naturliga mötet mellan patient och sjukvårdspersonal.

Den andra kategorin argument som beskrivs i Nuffield Council-skriften är närliggande. Här menar man att människor, djur och växter har en naturlig uppgift som de ska uppfylla. Denna uppgift kommer ur själva essensen i att finnas till och den bestämmer vad som är rätt och fel och hjälper arterna att utvecklas och blomstra på sina egna villkor. Kor hör hemma på åkrar, inte i fabriksliknande ladugårdar. Som art är människan anpassad för att äta stenålderskost, inte hamburgare och pizza. Samtal (naturliga) är att föredra framför läkemedel (onaturliga) vid behandling av depression.

Sedan har vi argument som grundas i att det som ny teknik skapar kan upplevas vara främmande, frånstötande, kanske rentav monstruöst. Därför är det onaturligt. Det kan gälla allt från bröd som aldrig möglar till kosmetisk kirurgi och läkemedelsbehandling av blygsel.

Det kan också handla om Gud och hans vilja. Vad Gud skapat ska inte människan försöka manipulera. Denna typ av religiösa argument ligger nära de mer sekulära som beskrivits ovan om Naturen/Moder Jord och om arternas inneboende uppgifter men de utgår från att Gud skapat Naturen.

Den femte kategorin av argument uttrycker skepsis: finns det några givna gränser mellan naturligt och onaturligt? Särskilt störda blir skeptikerna när naturligt länkas till ”gott” och onaturligt till ”ont”. Inom sjukvården kan argumenten t ex handla om naturläkemedel mot syntetiskt framställda läkemedel. Skeptikerna avvisar sådana uppdelningar. De hävdar att en molekyl är en molekyl, oavsett hur den kommit till. Vare sig det är naturen eller en kemisk fabrik som skapat den, kan molekylen kan vara giftig, hälsobringande eller bådadera.

En hel del av de argument vi i Smer stött på blir svåra att passa in i de brittiska facken, möjligen för att svenskar tycker annorlunda än britterna kring det (o)naturliga. Jag tar bara ett par exempel från diskussionerna kring livets början och livets slut.

Många uppfattar surrogatmoderskap eller livmodertransplantation som onaturligt. Här åberopar man knappast naturens klokskap. Några använder religiösa argument, de flesta inte. Någon gång, men sällan, hör man argument kring att insatserna skulle vara motbjudande. I stället tror jag det ofta handlar om en reaktion på att tekniken erbjuder sig kunna lösa även existentiella problem som barnlöshet kan föra med sig. I denna typ av teknikanspråk ligger det något onaturligt, enligt kritikerna. Kanske skulle man kunna tala om måttfullhetsargument.

I debatten kring självvalt livsslut argumenterar många med religiös bakgrund mot att läkarassisterat självmord eller eutanasi bryter mot Guds vilja och därför är onaturligt. I kristen idétradition har lidande ofta knutits till förlösning. På så vis kan lidandet få en mening. Många sekulariserade motståndare till självvalt livsslut ser föga mening med lidandet men menar ändå att det finns stora risker om man frångår det ”naturliga” döendet.

Dessa risker är av ett helt annat slag än de man talar om när det gäller nya ”onaturliga” tekniker som genredigering eller nanoteknik. Här är det i stället risker av etisk karaktär som brukar anföras med förminskning av människovärdet som ett centralt argument. Denna typ av invändningar mot det onaturliga skulle därför kunna kallas människovärdesargument. Kanske ska det påpekas att även förespråkare för självvalt livsslut åberopar människovärdesargument, då med knytning till värden som autonomi och integritet och rätten att själv avgöra när livet är värdigt att leva vidare eller inte.

Ur Smer-perspektiv hade det förstås varit intressant om Nuffield Council hade fört en diskussion kring vad som är naturligt och inte inom hälso- och sjukvården. Mycket av vården förutsätter att det friska är det naturliga och att sjukdom är det onaturlig, en variant på temat att det onaturliga likställs med det onda som ska bekämpas. Samtidigt är de allra flesta terapier, utom möjligen de som gör anspråk på att vara förebyggande eller hälsofrämjande (till skillnad från botande eller lindrande), kunna uppfattas vara ”onaturliga” i den meningen att de ingriper i naturens gång.

Så vad blir poängen med denna genomgång av argumenten kring det (o)naturliga? Jo, uttrycken ”naturlig” och ”onaturlig” är värdeladdade. Folk lägger olika innebörder i dessa uttryck. Nog kan det vara bekvämt att använda ett så vagt argument som ”det är onaturligt” i den etiska debatten. Men det är tvetydigt och kan förvirra debatten. Den som använder ”onaturlig” som skäl för sitt ställningstagande måste pressas: Vilken sorts onatur menar du?

Kjell Asplund
Ordförande Smer