Ny krönika på webbplatsen

Från och med idag kan du läsa Krönikan här på webbplatsen där medlemmar ur Smer skriver fritt om ämnen med anknytning till rådets verksamhet. Innehållet i krönikan svarar skribenten själv för. Första krönikan är skriven av Åsa Nilsonne, psykiater och sakkunnig i Smer, och handlar om genetiska samband inom familjen ur ett vidare biologiskt perspektiv.

Vid resonemang om assisterad befruktning  och adoption diskuteras ofta vilken betydelse genetiska samband mellan barn och föräldrar har. Då kan det vara intressant att höja blicken och fråga sig hur det ser ut hos övriga arter på jorden. Vilka olika genetiska samband och familjekonstellationer förekommer i naturen?

Krönikan:

Släktskap inom familjen – från noll till hundra procent

Åsa Nilsonne, psykiater, professor i medicinsk psykologi och sakkunnig i Smer

Det finns i runda slängar en miljon arter som lever på vår planet, och alla dessa förökar sig. För att sätta in frågor om mänsklig reproduktion i ett större perspektiv kommer här en liten överblick över hur det genetiska släktskapet mellan föräldrar och ungar kan se ut bland jordens övriga c:a 999 999 arter. För enkelhetens skull lämnar jag växterna utanför den fortsatta diskussionen, deras reproduktion är nästan surrealistiskt divers.

Jag utgår ifrån två definitioner av förälder:

a)     förälder är en individ som tar hand om en unge så att den kan överleva och utvecklas.

b)     förälder är en individ som bidragit med genetiskt material som gjort att den unga individen kunde bli till.

Så hur stor genetisk likhet finner vi då mellan förälder och barn/avkomma? Intressant nog kan vi täcka in hela spannet från noll till hundra procent.

Om vi startar med dem som har en hundraprocentig genetisk likhet så går den modellen ut på att föräldern helt enkelt gör genetiska kopior av sig själv. Varje avkomma blir därmed en identisk tvilling till modern och till syskonen. Arter som kan föröka sig på det sättet är exempelvis en del bladlöss, skorpioner, en del hajar, vissa ödlor. Motsvarigheten hos människa skulle vara att klona sig själv, dvs att utgå ifrån ett eget ägg och att föra in hela sitt egna kärn-DNA i det ägget. Allt DNA i den nya individen blir då detsamma som hos föräldern (modern).

Ett annat sätt att åstadkomma en hundraprocentig likhet är att vara tvåkönad. Då kan individen producera båda sorters könsceller samtidigt, och sedan befrukta sina egna ägg med egna spermier.

I andra änden av spektrat har vi föräldrar som tar sig an andras ungar, frivilligt eller ofrivilligt. Det finns dokumenterade fall av samkönade fågelpar som tar över andras ungar och sedan tar hand om dem. Adoption av besläktade och icke-besläktade ungar har rapporterats hos bland andra valrossar. En del arter, som exempelvis göken, sätter i system att låta någon annan föda upp deras ungar.

Sedan har vi en mängd konstellationer där ungarna är släkt med den ena föräldern men inte den andra. Honor av arter som vanligen inte är parbildande kan slå sig samman och samarbeta kring omhändertagandet av bådas ungar, detta har setts hos vårtsvin och rödräv. Hos vissa gäss och måsar har ”bisexual parenting trios” observerats där tre vuxna deltar i omvårdnaden av ungarna, och har sexuella relationer med både den samkönade och den olikkönade medföräldern.

Andra konstellationer som dokumenterats är samkönade fågelpar hos en del måsar. Dels kan par bestående av två honor få ungar med en hane som inte sedan deltar i att föda upp ungarna, dels kan par bestående av hanar tillfälligt umgås med en hona som de sedan jagar bort när hon har lagt ägg som hanarna sedan ruvar. I båda ovanstående situationerna är ungarna bara släkt med den ena föräldern.

En del arter byter kön under livstiden, exempelvis flertalet räkor som är hanar när de är små, och som sedan övergår till bli honor när de har vuxit till en viss storlek. För en del arter är det tvärtom, de startar livet som honor och övergå sedan till att bli hanar när de blir större.

Apropå adoption och genetisk likhet kan det kanske vara bra att påminna om att om en människa adopterade en liten schimpans så skulle förälder och barn vara till drygt 98% genetiskt identiska, så de skillnader vi talar om är minimala, jämfört med alla likheter (alla gener som kodar för en kroppstemperatur på 37 grader, två armar, två ben, en lever, två njurar och så vidare är ju identiska).

Sammanfattningsvis finns det stor variation i graden av genetisk likhet mellan föräldrar och unga i olika biologiska system. Det är därför vanskligt att använda ”det naturliga” som norm vid diskussioner om mänskig reproduktion, om inte för att påminna oss om att det i naturen finns en mycket stor variation på temat släktskap mellan den unga individen och den som är ”biologisk” eller ”social” förälder.

Huvudsakliga källor:

Sadava, Hillis, Heller & Bernbaum. Life, the science of biology, nionde upplagen 2011. Sinauer Associates Inc.

Bruce Bagemihl. Biological Exuberance, Animal Homosexuality and Natural Diversity 2000. St Martins Press.